Hur ska man förstå religionernas enhet?

En viktig princip i bahá’í-tron är ju att alla religioner kommer från en och samma Gud och att vi inte får framhäva en gudsmanifestation över en annan. Samtidigt är ju bahá’í-uppenbarelsen speciell, den representerar mänsklighetens mogenhetsålder som alla tidigare religioner förväntansfullt sett fram emot. Och Báb uttalar sig ju så översvallande om Bahá’u’lláhs storhet, att Han bara är en ring på Hans finger (här parafraserar jag). När jag nu håller på att granska översättningen av Shoghi Effendis Bahá’u’lláh världsordning har jag hittat ett ställe där Shoghi Effendi ger ett tydligt svar på min fråga:

"Att man bör se Guds budbärare 'alla vistas i samma tabernakel, sväva i samma himmel, sitta på samma tron, uttala samma ord och förkunna samma Tro' (citat från Bahá’u’lláhs Visshetens bok, min anm.) måste, hur mycket vi än må prisa det mått av gudomlig uppenbarelse som förunnats mänskligheten i detta krönande skede av dess utveckling (dvs. genom Bahá’u’lláh, min anm.), förbli den oföränderliga grunden och centrala lärosatsen i bahá'í-tron."